Lugnet efter stormen. Räfflor i sanden. Som minnen av vågorna som formade dem.

Jag skapade denna webbplats för sju år sedan. Min bok om professionell kompetens skulle just komma ut. Mitt huvudargument i boken var att i alla former av kompetens finns en subjektiv kärna. Sedan dess har subjektiviteten och dess öde i vår tid kommit att uppta mig alltmer.

När jag blev färdig psykolog i början av sjuttiotalet var psykoanalysen fortfarande en  accepterad psykologisk teori.. Psykoanalysens människosyn passade mig. Freuds studium av människans  subjektivitet var på många sätt banbrytande och fick stort genomslag under nittonhundratalet, i varje fall till att den nyliberala epoken tog över. Då förändrades samhället. Psykologin förändrades.  Då fick vi ett evidenssamhälle och en kognitiv revolution. En mekanisk människosyn tog överhanden och min psykologtyp drevs i exil.

Det var från exilen jag skrev  boken om professionell kompetens. Det var en motståndshandling. I boken hävdar jag att professionell kompetens bör betraktas som en egen kunskapsform, skild både från såväl vetenskaplig som lekmannakunskap. Och att professionell kompetens vilar från en subjektiv tolkning av vem man är och vem man blir i den professionella händelsen. Under fliken Pudelns kärna presenteras boken. Där finns också sammanfattningar av bokens teoretiska resonemang..

Subjektivitetens öde i vår tid ockuperade mig mer och mer. Med subjektivitet menar jag en process som härstammar från skärningspunkten kropp, själ och samhälle, och som visar sig i det vi känner, tänker och gör. Länge fick den vara ifred. Men under den nyliberala hegemoni kom denna skärningspunkt som kommersialiserats bortom vett och sans. Vi fick en media- och kunskapsmarknad där människors subjektivitet exploaterades och bröts ner. Vägen tillbaka är lång och svår.

Det var sommaren 2016. Kvällarna var enahanda. Downton Abbeys sista avsnitt hade sänts den våren. Jag hade följt TV-serien halvhjärtat, men nu fanns boxen med alla säsongerna samlade. Den fick bli mitt sommarnöjet det året. Att jag skulle bli så tagen av berättelsen och karaktärernas relationer överraskade mig. Långsamt gick det upp för mig att det jag såg var subjektivitet som gestaltades mellan raderna, Detta var dramaseriens nav. Så jag bestämde mig för att skriva ner min läsning av den. Under fliken Downton Abbey presenterar jag resultatet, en essä med titeln Downton Abbey och jag. Där finns också en del annat jag skrivit med avstamp i Downton Abbey.

Att bli av med den akademiska korsetten var svårare än jag trott. Det blev tydligt när jag började skriva om Downton Abbey. Jag fick söka efter hjälp i kurser om kreativt skrivande och estetik. Genom dem närmade jag mig essän. Essän som form och modus var en plats där subjektivitet kan frodas. Där kunde jag utforska den. Fliken Essäer är webbplatsens inläggssida. På den lägger jag upp kortare essäer som  börjat i någon tanke jag inte kunnat släppa. Ett frö från samtiden som fått gro.